Förra veckan medverkade vi i Vetenskapsradion Forum i P1. Vi berättar om projektet och de utgångspunkter vi hade när vi började, om populärkultur och stereotyper, om kvinnor och föräldraskap, om spel och vardagsliv och om vad vi kommit fram till. I inslaget, som sändes måndag 10 oktober, intervjuas också Susanne Möller, spelande mamma och spelkritiker. Klicka här så kommer du direkt till inslaget.

 Är du en spelande mamma – besvara gärna enkäten som du hittar här på bloggen!

Advertisements

Ett spel som mamma tycker är förfärligt är förstås jättebra. ???  Hm. Marknadsföringen av Dead Space 2 är mycket märklig. Sam Sundberg i Svenska Dagbladet tycker den är usel och Daniel Norström i Västerbottens Folkblad ställer sig frågan varför det bara är mammor som står i fokus. 

Mammor och dator-/tv-spel är en problematisk kombination, det blir uppenbart man när man studerar reklam, debatter och nyhetsartiklar kring ämnet. När mammor förekommer i dessa sammanhang placeras de nästan alltid in i en av två roller: 

1) Polisen. Hon övervakar, mer eller mindre framgångsrikt, barnens spelande, förfasar sig över hur våldsamma spelen är och ser spelandet  som slöseri med tid. Själv spelar hon inte, möjligen undantag för en omgång Spindelharpan eller liknande. Hon förstår sig inte på spel och skulle hon mot förmodan vilja prova måste det vara något enkelt som tar högst en kvart.

2) Den omåttliga. Den här mamman spelar men alldeles för mycket. Hon kan över huvud taget inte hantera det och det slutar i katastrof. Med jämna mellanrum kan vi läsa artiklar som Game addicted mother kills 2 dogs, neglects 3 kids,  Mom Loses Her 6 Kids Over Game Addiction, Filthy Home, FarmVille-addicted mom shakes baby to death och Mother Addicted to Video Games Kills Child. Naturligtvis är det förfärligt med barn som far illa, och spelmissbruk  och -beroende är ett både stort och svårt problem som defintivt ska tas på allvar. Men det går inte att bortse från att det här också handlar om genus. Dessa kvinnor begår brott och orsakar stora lidanden men de bryter också mot normen för hur en mor ska vara och agera. En god sådan håller ordning och reda i hemmet och serverar näringsriktigt sammansatt mat på bestämda tider, hon sätter familjens behov före sina och hon låter sig inte uppslukas av improduktiva aktiviteter som spel.

Suck.

Nu är Starcraft 2 Wings of Liberty här.  Två av mina söner hade förhandsbokat och jag följde med dem till affären inatt för att kolla hur det var med köandet. Jo, lite kö var det till de två spelaffärerna som ligger mitt emot varandra och som båda hade nattöppet men ingenting i jämförelse med hur det var då Burning Crusade släpptes natten till 16: januari 2007 och då även jag köade. Då var det hur mycket folk som helst trots att det var svinkallt.

Uppsala natten till 13 november 2008

När Wrath of the Lich King släpptes 13 november året därefter råkade jag vara på konferens i Uppsala och det fältarbete jag planerat fick därför utföras där. Under ett par timmar gick jag runt och pratade med folk som stod i den jättelånga kön och fick ta del av många intressanta tankar kring spel och spelande. Särskilt många mammor hittade jag dock inte: där fanns bara två. En av dem hade följt med sin son och hans kompis, en var själv spelare och stod nästan längst fram i kön tillsammans med man och son. De hade köat i många, många timmar men liksom en del andra planerat det hela väl och utrustat sig med fällstolar och fika.

Men att det överlag är ont om mammor i köerna till nattöppna spelaffärer betyder ju inte att de inte spelar, bara att de skaffar spelen på andra sätt och andra tider. För spelar gör de ju!

All about the Games kunde man nyligen läsa den tragiska historien om en 15-årig pojke som knivhuggit sin mor till döds: “Gaming addict kills mother then plays Counter-Strike“. En extremt kort version av den redan korta texten publicerades också i Metro, “Fick inte spela CS – dödade sin mamma” . Detta diskuteras på diverse spelsajter som till exempel Playzeek, Loading.se, Eurogamer och Australian Gamer.

Två notiser i Metro Teknik har under den den senaste månaden handlat om hur polis tillkallats i samband med att ungdomar och deras föräldrar haft olika åsikter om spelande. I den ena, Sonen spelade GTA – mamma ringde polis, ville modern ha hjälp att få sonen att sluta spela och gå och lägga sig. I den andra, 15-åring fick inte spela Xbox – ringde polisen, tog föräldrarna ifrån honom Xboxen. Man kan ju tycka att det kanske borde gå att lösa sådana konflikter på annat vis än genom att ringa polisen. Å andra sidan är det svårt att ur en artikel på knappt 10 rader bilda sig någon egentlig uppfattning.

Vi är glada att SvDs artikel nått Familjeliv som vi velat kontakta för en liten notis. Vi tror att det på Familjelivs sidor gömmer sig en del mammor med mindre barn som vi inte har nått ännu och vars berättelser vi är intresserade av att ta del av. Familjeliv har en notis om projektet här.Tack ska ni ha!

I söndags skrev Orvar Säfström i Sydvenskan i artikeln Min son – level 80 Orc hunter om vikten av att som förälder engagera sig i sina barns aktivitete – oavsett vilka de är. En av hans sons klasskompisar var “mer driven och målmedveten än de andra, och mycket riktigt var han först i skolan att nå den allra högsta nivån (level) i spelet. Han var 11 år gammal.” Ingen i hans omgivning reagerade dock nämvärt på detta. Orvar skriver vidare: “Vuxenvärlden kring pojken reagerade på ett mycket förutsägbart sätt, det vill säga inte alls. Hade han tagit brons i skolorienteringen eller sjungit i en talangtävling hade mostrar och fastrar säkert ringt och gratulerat, nu hände ingenting. Vi gjorde vad vi kunde och höll ett tårtkalas för honom hemma hos oss.” Han påpekar att föräldrar gärna uppmuntrar de aktiviteter de själva kan relatera till. Han skulle ju inte själv jubla över en hole-in-one eller en vinst i Aktie-sm, men kommer att fortsätta att jubla över besegrade spindlar i Naxxramas… SÅ vi konkluderar – föräldrar förenen eder – köp mer tårta överlag!tarta